Och det var det.
Där dog den underbara känslan. Fick under kvällen massa deppiga känslor, saker som jag överanalyserar. Jag började fokusera på det negativa istället för det positiva, och inbilla mig saker som egentligen inte ens stämmer utan det är bara jag som är rädd...
Så blä. Sitter och deppar nu haha, och känner ett enormt behov av (tro det eller ej) närhet och sällskap. Hatar att vara ensam vid sådana här tillfällen... Vill bara vara med någon, och göra vad som helst (inte bokstavligen men ni fattar principen), bara någon är här haha. Usch, hatar att vara kvällsdeppig.
Kommentarer
Trackback
