Hej! Jag är en människa med måttligt udda intressen. Jag gillar mysiga hemmakvällar, att dra runt på döda djurfötter (gärna av rådjur) dränkta i blod i skogen, samtidigt som jag skvätter blod framför mig. Gärna i dyblöt mossa klockan 6 en Lördagmorgon. Jag brukar även försöka springa ikapp ett djur som springer 5 ggr så snabbt som jag, samtidigt som jag gormar obegripliga ord i tron om att djuren i fråga ska förstå någonting och viftar med armarna åt alla möjliga håll för nöjets skull.

Älskar att leka lekar. Gärna springa runt runt runt i cirklar jagandes på en av mina bästa vänner, för att sedan leka dragkamp och låta som en orolig mage.

Jag är besatt av vattenvarelser, kallas små spindelliknande vattendjur för "mina älsklingar" och har hittat mindre akvarieväxter i både sängen, badet, duschen, bh:n och många fler ställen. Dessa lådor med vatten har orsakat ett allvarligt beroende hos mig. Beroendet är konstaterat kroniskt.

Finner även stor glädje i mitt jobb. Jag jobbar nu som profesionell bajsplockare. Men blir väldigt tillfreds och glad när jag får sticka hål i ett djurs ben och ser blod komma.

Har inga problem med att diskutera avföring/urin/organ öppet, men är otroligt rädd och äcklad av små, centimeterstora spindlar.

 

Översättning:

Hej! Jag är en djurtokig människa som ägnar så mycket tid som möjligt åt hundträning, men prioriterar också mysiga hemmakvällar med den jag älskar. Lägger dock mer än gärna ett blodspår åt hunden, för att sedan se glädjen och tillfredsställelsen hos hunden när han får gå spåret. Har även ett stort intresse för hundsporten agility, som går ut på att hunden ska springa en hinderbana på så kort tid som möjligt med så lite fel som möjligt. 

Leker mer än gärna med hunden, vi brukar ha riktigt kul. Vi jagar varandra, leker dragkamp och har skitkul. 

Har även akvarium hemma, varav de flesta innehåller akvarieräkor. 

Jobbar just nu på världens bästa jobb, ett större djursjukhus som djurvårdare. Där innebär det mycket rastandes, matandes och passandes, men även att ta blodprov, röntga och mycket mer. 

Är inte äckelmagad när det gäller djur, då jag måste disskutera lite äckligare saker på jobbet. Men är livrädd för spindlar.

 

Hör av er ;)

För jag har döpt om frost (rimfrost) till Åke. Allvarligt. Han ser ut som en söt liten Åke. Verkligen. Han passar verkligen i det, dessutom blir alla glada av ett marsvin som heter Åke. Så nu är dom små svinen Mimmi, Nikita och Åke!

Vart och mellandagsreasshoppade igår med Sandra, fick med halva nordstan hem... Vet inte hur jag lyckades. Är dock ca 2000 kr fattigare. Hoppsan.

Och sen den nya tatueringen på det. Jadu Frida, blir ingen billig månad för dig...

(En otroligt charmig bild på mig i en mössa som Sandra tyckte jag skulle ha.........)

Jag är så jäkla sugen på en till tatuering. En liten denna gången, i väntan på den stora som jag planerar några år framåt i tiden. Vet motivet, ska även ha ett ord. Men kommer inte avslöja någonting här förrän jag faktiskt kommit till skott och gjort den... ;-) 

Föresten, god jul! Firade med familjen, farmor och farfar, pappas bror med familj. Trevligt som vanligt, lite synd att jag inte kan äta någonting för har så ont i tänderna... Dumma tandställning. Men det går!

Kan det verkligen bara ta en månad att komma över någon? Älskade man verkligen den personen då? Jag tänker redan "gud vad kul det ska bli att få börja om, uppleva spänningen med någon ny, första beröringen, första dejten, första kramen och första kyssen... Går det så fort? Eller som min bästa vän sa, förberedde jag mig undermedvetet mot slutet? Tror faktiskt jag gjorde det. Visst saknar jag dig enormt, men jag är inte direkt ledsen. Det gör inte alls lika ont, det känns mer som ett blåmärke nu än ett öppet, svart blödande hål... Är glad igen. Lättad. Nej fasen, har kommit fram till att du inte var rätt för mig. Ingen är perfekt. Verkligen inte du... Och verkligen inte jag.

Träffade Sandra och Märta igår, släppte Märta och nimbus på en fotbollsplan. Oj vad kul dom hade! Tills nimbus blev lite hårdhänt och tog en tass på Märta... Meshund haha.

Sen kom Elin och sov över, vi låg o pratade till halv 6 på morgonen... Like the old days! 

Idag blev det julshopping med taco, några kronor fattigare men julklappar till folk och uppenbarelser rikare. Varit en bra dag överlag.

 

Nu är jag påväg till julbord med jobbet! På gothia towers, fancy right? Går dock som om jag skulle på begravning. Svarta tights, svart klänning, svart kofta, svart jacka, svart halsduk, svart väska... Hmm.

Jag har en dröm.

Satt och tittade på mitt i naturen (ofc), och satt som vanligt och tänkte. Men just då tänkte jag på framtiden. Och kom på att livet är väldigt kort, alldeles för kort för att slösa bort. Alldeles för kort för att lägga energi på folk, problem och bekymer. Alldeles för kort för väntan, så man måste ha mål, drömmar och framtidsvisioner.

Jag har en dröm. Jag  har ett livsmål. Jag har en framtidsvision.

Kan börja med min dröm. 

Någon gång, när det nu än sker, vill jag åka upp till norrlands skogar, under vintern. Där ska jag bo några dagar. Jag vill åka ut med hundspann, med några vänner (och folk därifrån, folk som faktiskt äger hundspann. Får väl bli guider osv...) in i skogarna. Där vill jag sova under stjärnorna, titta på alla miljontals lampor som tänds. Ingenting jag någonsin kommer att få se i tråkiga gamla götet. En stor stjärnhimmel, och bara sitta där i skogen, höra vinden, stillheten och snön under mina fötter och låta tankarna vandra iväg, långt bort till andra galaxer.

Men, i denna lilla resa upp till de djupa skogarna, har jag ett mål. Att få se, med egna ögon, livs levande vilda vargar. Höra dom yla, se dom interagera med deras flockmedlemar, bara få uppleva närvaron av ett av, enligt mig, världens vackraste djur.

Jag har även en "livssituationsdröm". Typ Såhär-vill-Frida-leva-när-hon-pluggat-klart-som-sjukgymnast/hundfysioterapeut.

Jag, och förhoppningsvis min framtida man då, vill bo på en stor gård. På denna stora gård vill jag ha mitt alldeles egna rehab-center för djur. Jag ska ha lite djur, främst får, men även höns, vaktlar (en sorts fågel), kanske någon häst (inte själv då den ska ju ha sällskap). Självklart ska det finnas ett par gårdskatter och 2 hundar, som får vara mina vallhundar. Har dock inte kommit fram till ras, men blir väl Border Collie eller Working Kelpie. Har jag tid vill jag gärna ha en liten kennel, med ca 1-2 kullar per år av någonn ras, men vilken återstår att se beroende på vilken som passar mig bäst. 

På min gård ska jag ha en liten gårdsbutik där jag säljer ull, får och lammkött (hittar någon bra slaktare i närheten som slaktar humant och bra, kommer granska detta noga.), säkert lite roliga syltar osv. Ska även sälja bra hundfoder, lite träningsgrejer till hund, koppel, selar/halsband och sådant. Men mycket ben hundar kan käka, typ nacke osv från fåren. Man måste ju ta reda på allt. 

Väldigt outvecklad plan än så länge, men fasen vad överlycklig jag blir om den går att fullborda. Ska gärna bo i Skåne också, Skåne är ett så jäkla fint landskap. Eller Gotland.

 

Igår tog jag med mig 3 pepparkakor ut för skulle träffa bästa tacoelin! 

Men taco såg fel på tiden (.......) så hade 40 min att slå hål på i Lerum. Så jag besökte farmor och farfar.

Dom mår inte bra. Men farmor och jag är optimistiska. Det måste man vara just nu. Optimistisk. Även fast det ser mörkt ut... Men det blir bra. Hon blir bra. Jag blir bra. Någon gång.. På ett eller annat sätt.

Fy vad svårt det är att gå upp nu på mornarna. Denna natten har faktiskt inte varit så orolig, bara vaknat 1 gång och halvdrömt... Ändå så gick jag upp en halvtimma senare än jag skulle. Är så jäkla morgontrött... Avundas dom som är morgonpigga.

Sen ska jag träffa taco-Elin. Alltid lika kul att träffa taco!

Men just nu sitter jag på jobbet och väntar på att morgonmötet ska börja, upptäcker ännu en stor korg med choklad och annat godis... Kommer rulla härifrån snart.

Japp jag är arg. Arg att en människa kan göra såhär mot någon som stod väldigt nära.

Har inte sovit så bra inatt, så var väldigt tungt att gå upp imorse. Men när jag klev utanför dörren... Herregud vad halt det var! Rena isbanan, folk fick gå på gräset för att ens komma fram. Men någon snö? Nix. Ska det komma snö? Nix. Vill vi ha snö? Japp.

(Tog mig 3 försök att skriva "Hejdå", blev "hedjå"...)

Nu har jag loggat ur fb för sista gången på länge, för att slippa se dig överallt, bli påmind om ett liv jag nu förlorat.

Men som tur är har jag mitt sinne kvar, och jag ser mitt liv som en bok med olika kapitel. Och mitt kapitel med dig är över. 

Nåja. Klar med bilderna jag tog igår, så tänkte visa upp några av dom här. Herregud vad hästarna hade kull åt Nimbus och Norton! Riktigt kul att se.

 

Idag har jag varit produktiv. Eller nja... Har bakat bröd... Jag verkligen avskyr att baka bröd. Hatar det. Men just nu gör jag vad som helst för att hålla mig sysselsatt. Så jag bakade bröd. 

Sen träffade jag, Nimbus och Norton Sandra och Märta och gick en promenad. Märta, som inte gillar andra hundar öht, lekte för första gången med Nimbus! Riktigt kul att se. 

 

 

 

Vad hittade jag på då? Jo jag tog en långpromenad med hundarna och, hör o häpna, tog med kameran... Haha. Vi tänkte gå till ett stort fält, men var några andra där som jg antog tränade apport med sina hundar så gick upp och fotade hästar. Bilder kommer.

Sen har vi tränat rallylydnad... Och det börjar verkligen likna någonting! Snart syns vi på tävlingsbanorna :) måste bara träna in ett riktigt ligg+ framför... Får se!

Tänkte börja träna igår... Men kunde inte, styrkan har inte kommit tillbaka så känns som om mima ben inte bär mig, än mindre orkar jag träna hund. Men det kommer väl... Dom är ju ändå mina lyckopiller, kan inte vänta mig att medicin börjar hjälpa med en gång. Älsklingar!

Då ska vi se. För 2-3 dagar sen försvann det jag kände var min värld. Sen ett halvår tillbaka har jag mått sådär... Tänker inte gå in djupare på det.

Nära släkting är sjuk.

Djur har dött och försvunnit.

Terapeuter har varit inblandade i mitt liv.

Ensamheten har varit ett faktum. Även den dagliga ångesten.

Men.

Idag upplevde jag någonting.

Jag kände styrka. 

Styrkan över att klara av detta själv. För titta! Jag lever. Och har lärt mig mycket. Speciellt om de omkring mig, och har upptäckt vilka de riktiga vännerna är. 

Jag tror på ödet.

Ska inte ropa hej än.

För detta är bara en tillfällig känsla, därför vill jag dokumentera mina tankar.

Så, stämmer den ursprungliga frågan?

Ja, utan tvekan.