Ska försöka få titeln ld start, men sen får det vara ett tag. Nu när jag testat på diverse grenar, vet jag vad jag vill satsa på helhjärtat och det är agility och bruksspår. Det är det vi tycker är roligast, både jag och hunden. Målet är just nu att komma med i lägre spår på gmbk grand prix nästa år, agilityn har jag ingen plan mer än att debutera i tångahoppet i oktober. Sätter upp mål därefter tänker jag, men just nu är väl målen att sätta ett hyfsat säkert slalom och tightare svängr för just nu är dom bedrövligt vida. Och för att kunna starta i appellen har vi kvar att lära in framförgåendet, budföringen och lite smådetaljer som att kunna hela hoppet utan problem.

Sen är det ju MH nu den 17:onde, film kommer på detta då. Och inoff utställning på klubben den 23:e. Och MyDog 2018.

 

Alltså för att summera målen just nu: 

 

Långsiktiga mål:

 

Foto: Amela Olsson

Har ett gäng bloggar, fotoalbum online osv (fridasalbum.simplesite.se och den uppdateras konternueligt) men bestämde mig för att ta upp denna gamla blogg istället. Jag insåg nämligen att jag slutade uppdaterade denna någon vecka innan Dobby kom in i mitt liv och förändrade så mycket.

Tittade igenom bloggen och så många minnen kom upp, så många bilder jag tagit genom åren och så mycket man faktiskt varit med om utan att ha varit med om särskilt mycket... Förstår ni?

Det ser inte mycket ut för världen, men för mig är det hela min värld. Alla mina minnen. Hela mitt liv, och nu vill jag fortsätta dokumentera framtiden. För att om 5 år sitta och titta på detta inlägget och minnas att jag satt i min nystädade lägenhet i västra frölunda, med familjen som precis åkt hem efter att ha varit här på födelsedagsmiddag, med min alldeles egna, första och förmodligen inte sista kelpie. Och le, för det kommer jag göra. 

Jag trivs så bra med min tillvaro just nu, att jag önskar att tiden kunde stanna såhär. Jag har tillslut landat i mig själv, och för folk som känner mig syns det nog. Jag är säker på mig själv, stressar inte upp alls lika lätt och framför allt kan jag putta undan de dumma tankarna som fortfarande ibland tittar förbi.

Till Dobby då. Han är snart 17 månader gammal. Han har hela sitt liv haft en neurologisk kcs, alltså torra ögon pga att nerven som dels styr tårproduktionen (typ) ej funkar. Han medicineras och funkar bra på medicinerna, kommer få ta medicin förmodligen hela livet. Vi har fått tävlingsdispens på detta och är tillåtna att tävla i samtliga grenar som vi vill. Han har dessutom C-höfter, som han inte lider av. Jag håller honom välmusklad och i bra hull, så detta är inte heller någonting som kommer att stoppa oss. Vi har redan tävlat i rally och lydnad, rallyn med en disk och ett godkänt resultat på 72 poäng. Sedan lydnad startklass med en vinst med hela 184 poäng och sedan en 9 plats med 166 poäng. Denna hösten siktar vi på att ta titeln LD start, för att sedan till våren starta i LD1. I oktober debuterar vi dessutom i agility både hopp och agility, självklart på tångahed. 

Han är just nu asjobbig, drar i kopplet, gör utfall mot vissa hundar, hoppar på andra människor, lyssnar 50% av gångerna. Men han kan vara ensam. Han är en dröm att träna med. Jag älskar honom så högt, han är mitt allt och just nu det finaste jag har. Vi har gott igenom så mycket, och ändå är vi där vi är idag. Han är så enkel att ha med överallt, han älskar allt och alla, älskar att leka, är min skugga. Så lätthanterlig, så smart och lätttränad så att matte inte hänger med. Han är just det jag ville ha i en hund. Fruktansvärd motor i träningen, outtröttlig energi, väldigt signalkänslig, snabb, lättmotiverad, tar allt med en klackspark och en stor utmaning. Den bästa utmaningen jag någonsin dragit på mig.

Allt detta tillsammans med underbara vänner, underbart jobb, stabil tillvaro gör att jag är uppriktigt lycklig.

Nimbus-gubben, älskade vovve <3

 

Instagram har sitt perspektiv, idyll.

Tumblr har sitt perspektiv, Twitter har sitt... You name it.

Men en blogg blir som en dagbok man kan rensa då och då. I alla fall jag skriver vad jag känner just där och just då. Speciellt när allt är skit.

Nej, allt är inte skit. Det mesta är faktiskt bra.

Men ibland är det skönt att ta några timmar för sig själv, med musik i öronen och skärma av sig från verkligheten trots att den är riktigt bra. För saker o ting kan bli mycket ändå.

Till exempel att sitta på ett café med en kopp kaffe, en bok och hörlurar. Det kan se idylliskt ut, många vill säkert kunna unna sig det. Men egentligen kan det vara ett sätt att komma bort från allt. Försvinna in till en helt annan värld...

Senast imorse intalade jag mig själv att jag skulle byta från iphone till någonting annat. Vad gjorde jag idag då? Köpte 4 nya iphone 4 skal. Förstår inte riktigt hur jag fungerar ibland. 

Gissa vem som ska tatuera sig om en vecka!? JAG. Taggad till 1000.

Köpt ny bok som jag är kär i, levt livet lite on the edge, äter godis och ja.. Har ganska tråkigt just nu så jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta något onödiga inlägg.

Har verkligen ingenting att skriva. Brukar ha någonting att skriva men nada. Eller jo! Var på "fest" hos tacos kille Jack igår, så jäkla kul vi hade! Hoppas verkligen det blir någon mer gång för wow vad kul jag hade hahahha.

Tja... Jaja. Lägger in lite bilder som folk sett förut så blir detta inlägget ännu mer meningslöst.

 

Hänt mycket nu! 2016 levererar än så länge må jag säga, mycket trevligt har hänt. Så går mest runt och är glad haha :D Börjar bli mitt gamla vanliga glada jag igen, vilket är otroligt skönt. Livet börjar reda upp sig osv.

Jaja we, här kommer bilder.

 

Kommer inte att sakna dig oavsett vad. Värsta året i hela mitt liv, och hela året slutade med att min kära Mimmi akut fick avlivas igår em. R.i.p älskade vän, tack för att jag fick dela mitt liv med dig även fast det bara var för några år...

Hatar det året och kommer alltid att göra det. Har mått riktigt dåligt många gånger, och nu förstår jag ju självklart varför. 

Så. 2016 kommer att bli SKITBRA. Riktigt jäkla toppenbra! Det har jag bestämt! Har lite hemligheter på g redan nu, som avslöjas med tiden när allt är spikas... Men det kommer vända upp och ner på hela min värld.

Tyvärr började året med att jag insåg att det faktiskt är Melvins födelsedag idag.. Han skulle fyllt 8 år idag. Får försöka tänka att han fick världens bästa födelsedagspresent, han fick kära Mimmi tillbaka.

Sen ska jag till tatueraren imorgon, snacka lite och eventuellt boka tid för tatuering... Iiiih så spänd! Ska bli så himla kul med en till tatuering! Denna kommer bli riktigt snygg kan jag lova... Eller ja det är den jag redan har med men ja... :p

Imorgon ska jag även ut och lägga ett spår till Nimbus, och göra det lite extra kul. Vill att han ska tycka spåret är roligare, så ska lägga massa go torkad lunga i slutet av spåret hade jag tänkt. Sen ska vi träna massa rallylydnad, vi måste ju vara startklara till Aprils tävling. :D

 

Hej! Jag är en människa med måttligt udda intressen. Jag gillar mysiga hemmakvällar, att dra runt på döda djurfötter (gärna av rådjur) dränkta i blod i skogen, samtidigt som jag skvätter blod framför mig. Gärna i dyblöt mossa klockan 6 en Lördagmorgon. Jag brukar även försöka springa ikapp ett djur som springer 5 ggr så snabbt som jag, samtidigt som jag gormar obegripliga ord i tron om att djuren i fråga ska förstå någonting och viftar med armarna åt alla möjliga håll för nöjets skull.

Älskar att leka lekar. Gärna springa runt runt runt i cirklar jagandes på en av mina bästa vänner, för att sedan leka dragkamp och låta som en orolig mage.

Jag är besatt av vattenvarelser, kallas små spindelliknande vattendjur för "mina älsklingar" och har hittat mindre akvarieväxter i både sängen, badet, duschen, bh:n och många fler ställen. Dessa lådor med vatten har orsakat ett allvarligt beroende hos mig. Beroendet är konstaterat kroniskt.

Finner även stor glädje i mitt jobb. Jag jobbar nu som profesionell bajsplockare. Men blir väldigt tillfreds och glad när jag får sticka hål i ett djurs ben och ser blod komma.

Har inga problem med att diskutera avföring/urin/organ öppet, men är otroligt rädd och äcklad av små, centimeterstora spindlar.

 

Översättning:

Hej! Jag är en djurtokig människa som ägnar så mycket tid som möjligt åt hundträning, men prioriterar också mysiga hemmakvällar med den jag älskar. Lägger dock mer än gärna ett blodspår åt hunden, för att sedan se glädjen och tillfredsställelsen hos hunden när han får gå spåret. Har även ett stort intresse för hundsporten agility, som går ut på att hunden ska springa en hinderbana på så kort tid som möjligt med så lite fel som möjligt. 

Leker mer än gärna med hunden, vi brukar ha riktigt kul. Vi jagar varandra, leker dragkamp och har skitkul. 

Har även akvarium hemma, varav de flesta innehåller akvarieräkor. 

Jobbar just nu på världens bästa jobb, ett större djursjukhus som djurvårdare. Där innebär det mycket rastandes, matandes och passandes, men även att ta blodprov, röntga och mycket mer. 

Är inte äckelmagad när det gäller djur, då jag måste disskutera lite äckligare saker på jobbet. Men är livrädd för spindlar.

 

Hör av er ;)

För jag har döpt om frost (rimfrost) till Åke. Allvarligt. Han ser ut som en söt liten Åke. Verkligen. Han passar verkligen i det, dessutom blir alla glada av ett marsvin som heter Åke. Så nu är dom små svinen Mimmi, Nikita och Åke!

Vart och mellandagsreasshoppade igår med Sandra, fick med halva nordstan hem... Vet inte hur jag lyckades. Är dock ca 2000 kr fattigare. Hoppsan.

Och sen den nya tatueringen på det. Jadu Frida, blir ingen billig månad för dig...

(En otroligt charmig bild på mig i en mössa som Sandra tyckte jag skulle ha.........)

Jag är så jäkla sugen på en till tatuering. En liten denna gången, i väntan på den stora som jag planerar några år framåt i tiden. Vet motivet, ska även ha ett ord. Men kommer inte avslöja någonting här förrän jag faktiskt kommit till skott och gjort den... ;-) 

Föresten, god jul! Firade med familjen, farmor och farfar, pappas bror med familj. Trevligt som vanligt, lite synd att jag inte kan äta någonting för har så ont i tänderna... Dumma tandställning. Men det går!

Kan det verkligen bara ta en månad att komma över någon? Älskade man verkligen den personen då? Jag tänker redan "gud vad kul det ska bli att få börja om, uppleva spänningen med någon ny, första beröringen, första dejten, första kramen och första kyssen... Går det så fort? Eller som min bästa vän sa, förberedde jag mig undermedvetet mot slutet? Tror faktiskt jag gjorde det. Visst saknar jag dig enormt, men jag är inte direkt ledsen. Det gör inte alls lika ont, det känns mer som ett blåmärke nu än ett öppet, svart blödande hål... Är glad igen. Lättad. Nej fasen, har kommit fram till att du inte var rätt för mig. Ingen är perfekt. Verkligen inte du... Och verkligen inte jag.

Träffade Sandra och Märta igår, släppte Märta och nimbus på en fotbollsplan. Oj vad kul dom hade! Tills nimbus blev lite hårdhänt och tog en tass på Märta... Meshund haha.

Sen kom Elin och sov över, vi låg o pratade till halv 6 på morgonen... Like the old days! 

Idag blev det julshopping med taco, några kronor fattigare men julklappar till folk och uppenbarelser rikare. Varit en bra dag överlag.

 

Nu är jag påväg till julbord med jobbet! På gothia towers, fancy right? Går dock som om jag skulle på begravning. Svarta tights, svart klänning, svart kofta, svart jacka, svart halsduk, svart väska... Hmm.

Jag har en dröm.

Satt och tittade på mitt i naturen (ofc), och satt som vanligt och tänkte. Men just då tänkte jag på framtiden. Och kom på att livet är väldigt kort, alldeles för kort för att slösa bort. Alldeles för kort för att lägga energi på folk, problem och bekymer. Alldeles för kort för väntan, så man måste ha mål, drömmar och framtidsvisioner.

Jag har en dröm. Jag  har ett livsmål. Jag har en framtidsvision.

Kan börja med min dröm. 

Någon gång, när det nu än sker, vill jag åka upp till norrlands skogar, under vintern. Där ska jag bo några dagar. Jag vill åka ut med hundspann, med några vänner (och folk därifrån, folk som faktiskt äger hundspann. Får väl bli guider osv...) in i skogarna. Där vill jag sova under stjärnorna, titta på alla miljontals lampor som tänds. Ingenting jag någonsin kommer att få se i tråkiga gamla götet. En stor stjärnhimmel, och bara sitta där i skogen, höra vinden, stillheten och snön under mina fötter och låta tankarna vandra iväg, långt bort till andra galaxer.

Men, i denna lilla resa upp till de djupa skogarna, har jag ett mål. Att få se, med egna ögon, livs levande vilda vargar. Höra dom yla, se dom interagera med deras flockmedlemar, bara få uppleva närvaron av ett av, enligt mig, världens vackraste djur.

Jag har även en "livssituationsdröm". Typ Såhär-vill-Frida-leva-när-hon-pluggat-klart-som-sjukgymnast/hundfysioterapeut.

Jag, och förhoppningsvis min framtida man då, vill bo på en stor gård. På denna stora gård vill jag ha mitt alldeles egna rehab-center för djur. Jag ska ha lite djur, främst får, men även höns, vaktlar (en sorts fågel), kanske någon häst (inte själv då den ska ju ha sällskap). Självklart ska det finnas ett par gårdskatter och 2 hundar, som får vara mina vallhundar. Har dock inte kommit fram till ras, men blir väl Border Collie eller Working Kelpie. Har jag tid vill jag gärna ha en liten kennel, med ca 1-2 kullar per år av någonn ras, men vilken återstår att se beroende på vilken som passar mig bäst. 

På min gård ska jag ha en liten gårdsbutik där jag säljer ull, får och lammkött (hittar någon bra slaktare i närheten som slaktar humant och bra, kommer granska detta noga.), säkert lite roliga syltar osv. Ska även sälja bra hundfoder, lite träningsgrejer till hund, koppel, selar/halsband och sådant. Men mycket ben hundar kan käka, typ nacke osv från fåren. Man måste ju ta reda på allt. 

Väldigt outvecklad plan än så länge, men fasen vad överlycklig jag blir om den går att fullborda. Ska gärna bo i Skåne också, Skåne är ett så jäkla fint landskap. Eller Gotland.

 

Igår tog jag med mig 3 pepparkakor ut för skulle träffa bästa tacoelin! 

Men taco såg fel på tiden (.......) så hade 40 min att slå hål på i Lerum. Så jag besökte farmor och farfar.

Dom mår inte bra. Men farmor och jag är optimistiska. Det måste man vara just nu. Optimistisk. Även fast det ser mörkt ut... Men det blir bra. Hon blir bra. Jag blir bra. Någon gång.. På ett eller annat sätt.