Har ett gäng bloggar, fotoalbum online osv (fridasalbum.simplesite.se och den uppdateras konternueligt) men bestämde mig för att ta upp denna gamla blogg istället. Jag insåg nämligen att jag slutade uppdaterade denna någon vecka innan Dobby kom in i mitt liv och förändrade så mycket.

Tittade igenom bloggen och så många minnen kom upp, så många bilder jag tagit genom åren och så mycket man faktiskt varit med om utan att ha varit med om särskilt mycket... Förstår ni?

Det ser inte mycket ut för världen, men för mig är det hela min värld. Alla mina minnen. Hela mitt liv, och nu vill jag fortsätta dokumentera framtiden. För att om 5 år sitta och titta på detta inlägget och minnas att jag satt i min nystädade lägenhet i västra frölunda, med familjen som precis åkt hem efter att ha varit här på födelsedagsmiddag, med min alldeles egna, första och förmodligen inte sista kelpie. Och le, för det kommer jag göra. 

Jag trivs så bra med min tillvaro just nu, att jag önskar att tiden kunde stanna såhär. Jag har tillslut landat i mig själv, och för folk som känner mig syns det nog. Jag är säker på mig själv, stressar inte upp alls lika lätt och framför allt kan jag putta undan de dumma tankarna som fortfarande ibland tittar förbi.

Till Dobby då. Han är snart 17 månader gammal. Han har hela sitt liv haft en neurologisk kcs, alltså torra ögon pga att nerven som dels styr tårproduktionen (typ) ej funkar. Han medicineras och funkar bra på medicinerna, kommer få ta medicin förmodligen hela livet. Vi har fått tävlingsdispens på detta och är tillåtna att tävla i samtliga grenar som vi vill. Han har dessutom C-höfter, som han inte lider av. Jag håller honom välmusklad och i bra hull, så detta är inte heller någonting som kommer att stoppa oss. Vi har redan tävlat i rally och lydnad, rallyn med en disk och ett godkänt resultat på 72 poäng. Sedan lydnad startklass med en vinst med hela 184 poäng och sedan en 9 plats med 166 poäng. Denna hösten siktar vi på att ta titeln LD start, för att sedan till våren starta i LD1. I oktober debuterar vi dessutom i agility både hopp och agility, självklart på tångahed. 

Han är just nu asjobbig, drar i kopplet, gör utfall mot vissa hundar, hoppar på andra människor, lyssnar 50% av gångerna. Men han kan vara ensam. Han är en dröm att träna med. Jag älskar honom så högt, han är mitt allt och just nu det finaste jag har. Vi har gott igenom så mycket, och ändå är vi där vi är idag. Han är så enkel att ha med överallt, han älskar allt och alla, älskar att leka, är min skugga. Så lätthanterlig, så smart och lätttränad så att matte inte hänger med. Han är just det jag ville ha i en hund. Fruktansvärd motor i träningen, outtröttlig energi, väldigt signalkänslig, snabb, lättmotiverad, tar allt med en klackspark och en stor utmaning. Den bästa utmaningen jag någonsin dragit på mig.

Allt detta tillsammans med underbara vänner, underbart jobb, stabil tillvaro gör att jag är uppriktigt lycklig.